Camera Natura är en nordisk naturfototidskrift som prioriterar kvalitet i både text- och bildmaterial. Magasinet strävar efter att publicera bilder som innehåller något utöver det vanliga i färg, form och motivval. Tidskriften samarbetar med ledande naturfotografer från hela världen, vilket borgar för en mångfald av visuella upplevelser. Camera Naturas vision är att med naturfotografin som grund även spegla andra områden där människor och kultur spelar en central roll. Ett adelsmärke för Camera Natura har i alla år varit att hålla högsta kvalitet på bild och text samt på den tekniska framställningen. Tidskriften ges ut fyra gånger per år.

Camera Natura – nominerad till Svenska Designpriset 2008!

Svenska Designpriset är en tävling i grafisk kommunikation som är öppen för alla. Den arrangeras av Batteri Kommunikation AB i samarbete med CAP & Design.

LEDARE 4-09

Vad blir nästa steg?

Är det känsligt att kritisera naturfotofrälset? Det undrar Alf Linderheim i ett debattartikel i det här numret av Camera Natura.

Ämnet är inte nytt. Redan när tidskriften gjorde en nystart efter att ha legat i träda ett drygt år skrev Lennart Hammarstad, som då var redaktör, en debattartikel där han efterlyste en definition: Har bilden tagits i naturlig miljö eller i ett hägn? Det här var år 1995.

Sedan dess har över hela världen skapats gömslen där hugade (läs etablerade) naturfotografer hyrt in sig för x antal kronor/dollar/euro. Ibland, ganska ofta förresten, händer det att vi som ger ut naturmagasin får bilder som är lika, dock inte identiska.

Är detta en bra utveckling eller ska vi bara konstatera att så är det i dag? Alf har i alla fall sin ståndpunkt klar. Han skriver på sidan 11 att ”för mig kommer alltid naturfoto att handla om kärlek till naturen, om upplevelser och spänningsmoment. Och mina bilder kommer alltid att ta form i en ideologi som värnar om äkthet”.

Att hyra in sig i ett gömsle någonstans på jorden är inte fel. Inte heller att lägga ut åtel eller att befinna sig på någon plats där man vet att objekten är frekventa. Helt fel är det däremot att använda sig av levande byten. En levande sork på en planka, är det ett juste sätt att få en bra bild? Vad blir nästa steg – en gråsparv för att locka till sig en duvhök, ett rådjurskid för att vargen ska få vittring och komma på bra fotoavstånd?

Det finns en hel del att debattera och det hoppas jag att ni gör där ute i fotoklubbarna och fotograf till fotograf.

Det finns också ett annat problem och det är manipulerandet av bilder. På söndagen när vi skulle åka hem från Vårgårda hade Aftonbladets bilaga en bild på mittuppslaget rubricerad ”Moder Jord gråter”. Fotografen hade bedyrat för sin bildbyrå att bilden inte var manipulerad. Vad var det Relingen sa, F-n tro´t. Manipulerade bilder är ett problem för alla vi som ger ut naturtidskrifter. Ibland kan bilderna direkt avslöjas som fejkade. Ibland är bearbetningarna svåra att upptäcka.

Hans Mejdevi, chefredaktör

NÄSTA NUMMER

Fyra år på heltid


Heikki Willamo gjorde ett försök att fotografera berguv i början av 1990-talet. Redan då hade han en bok i tankarna, men den blev inte klar – då. Han ansåg att uven var för svår, mörkret var någonting som han inte riktigt kom underfund med. Tiden gick och tillsammans med sin vän Leo Vuorinen bestämde de sig för att nu skulle boken göras. Redan från början tänkte de ha uven som huvudmotiv – om de bara lyckades att få ihop tillräckligt med bra bilder. Tiden var i alla fall mogen eftersom paret på traktens finaste berg häckade efter flera års paus. Det blev fyra års heltidarbete, många oförglömliga nätter och en dokumentation över en av våra mest fascinerande fåglar.

Prenumerera på Camera Natura